Göran Eriksson beskriver i Svenska Dagladet1., med största tydlighet LO-basen Wanja Lundby-Wedins dåliga tajming rörande AMF-turerna men även hennes LO/partikamraters oförmåga att utnyttja en situation som var och ett av de två blocken kunde ha plockat många politiska poäng på. Det är odiskutabelt så att arbetarrörelsen snabbt förlorar både trovärdighet och initiativ när det framkommer att de hjälpt och stöttat VDars och styrelsers roffarmentalitet, men trots det hade mycket kunnat göras för att inte hamna i den sits man nu sitter i.
Vänstern vs. Kapitalet
Hur drabbas man av dålig tajming? Carl von Clausewitz menade att “dålig tajming” finns inbyggt i all form av genomförande av tidigare uppgjorda planer, han kallade det för friktioner. Visst mått av friktioner kan tillskrivas ett antal i historien berömda ledare, men då har det framförallt handlat om deras fälttåg. Lundby-Wedin har aldrig sagt sig vara fältherre eller ens en simpel överste men från hennes och framförallt sina medlemmars perspektiv är det definitivt ett fälttåg hon leder, det mot kapitalismens ständiga utnyttjande av löntagarnas resurser.
Hur ser då vägen ut framöver? Dagens möte och kvällens presskonferens skapar utrymme för återhämtning och en uppskattning av hur stora skadorna verkligen är men snart kommer en ny offensiv som kommer att sätta åt LO men även dess allierade på alla tänkbara arenor. Alliansen har på ett taktiskt korrekt sätt följt taktikens första lag: “Sätt upp ett mål och håll fast vid det”. De har även utnyttjat det sömninga försvar som inte på något sätt såg var det barkade redan från dag ett. Har man förlorat initiativet och handlar långsammare än sina motståndare är det svårt att vinna. För LOs del handlar det om att försöka marginalisera frågorna om VD-arvoden i LO-initierade styrelser och finna nya grepp att använda i kampen mot kapitalets dominans.
Både LO och oppositionen måste tillbaka till ritbordet, de måste formulera en gemensam plan som de alla tror på och som de kan nöta in i svenskarnas medvetande, precis som alliansen gjort. Men att hålla sams har aldrig varit vänsterns starkaste sida.
