Har de möjligtvis vänt kappan efter vinden? Faktum är att nuvarande borgliga majoritet i större utsträckning än tidigare verkar ta ansvar för att utveckla staden, att bevara det som är värt att bevara och att fatta beslut som faktiskt gagnar de flesta av dagens innevånare. Man ska kanske inte klappa sig för bröstet alltför mycket i Stockholm. Om det blir som finansministern säger blir det värre innan det blir bättre.

Men hur blir det med de positiva opinionsiffrorna? Kommer de att kvarstå eller är detta ett uttryck för temporärt missnöje med vänsterns rikspolitik och allmänt bristande förtroende. Troligast är att dessa siffror har kommit för att stanna. Den moderna stockholmaren inser att han eller hon gör de flesta valen själv och att det inte borde vara lika dyrt som om staden hade gjort de valen. Han eller hon inser att arbete lönar sig, det kan man nämligen se i lönespecifikationerna från sin arbetsgivare. Och i så fall, varför ska man då betala högst skatt av alla, bara för att man har skaffat sig en bra utbildning, ett bra hus eller lägenhet och ett bra jobb. Ju fler som upplever denna verklighet kommer inse de stora bristerna i det socialistiska tankesättet, och eftersom det blir fler och fler stockholmares vardag som kommer vänsterblocket att ha svårt att övertyga en majoritet av befolkningen att ge upp sina nyvunna friheter.

Till majoriteten i Stadshuset; man ska smida medan järnet är varmt.

http://www.dn.se/sthlm/m-kraftigt-framat-bland-stockholmare-1.847582

Back to basics

”Att tala väl och lyssna kritiskt” är namnet på det första kapitlet i Kurt Johannessons bok ”Retorik – eller konsten att övertyga”.  Detta borde vara ett centralt begrepp för de flesta politker, särskilt de som ska föra sitt partis talan i tv, radio och tidningar. Utan några djupare studier och vetenskapliga undersökningar kan man nog påstå att det var just denna devis som till stor del hjälpte Alliansen till valseger 2006.

Hur ser det då ut på den andra sidan, hos den nuvarande oppositionen? Ja, om man kan påstå att Alliansen använder sig mer av klassisk retorik använder sig oppositionen av nyare former av de gamla lärorna. Agitationen, som medel för kommunikation, är ett från socialistiskt håll beprövat grepp. Agitation, agitáre = häftigt uppröra, var det som en gång lyfte arbetarna från förtycket för kampen mot sociala orättvisor och klyftor i samhället. Kanske var det valförlusten som fick vänsterblocket att ta fram och damma av de gamla läroböckerna från 1900-talets början.

Utan att vara någon sorts expert är det ganska lätt att jämföra och fundera kring Borgs respektive Östros sätt att föra fram sina ståndpunkter, framförallt i den senaste debatten kring regeringens vårbudget.

Det blå lagets Anders Borg öppnade med att ge en beskrivning av det generella läget. Att Sverige, tillsammans med resten av världen, har drabbats av en allvarlig lågkonjunktur och att läget är dystert, mer dystert än vad de flesta vill tro, framgick med all önskvärd tydlighet. Han förklarade sakligt vad som står för dörren och regeringens svar på detta.

Det röda lagets Thomas Östros svarade i sin tur med att, som sig bör, kritisera regeringens insatser med att säga att de inte på långa vägar är tillräckliga och att det hela är ett PR-jippo. Här kan man tycka sig höra att Östros, som många gånger förut, har lyckats vända på den framgångsbringande devisen ”Att tala väl och lyssna kritiskt”. I Östros fall och innan honom, Nuder med flera ,har det i stället blivit: ”Att tala kritiskt och lyssna dåligt”.

Att tala kritiskt är inte ett sätt att övertyga och att inte lyssna på sina tidigare väljare är rent av förkastligt. Sahlin, Östros och co. måste helt enkelt börja tala om vad deras agenda går ut på eftersom i dag har Borg övertygat Sverige om att läget ser illa ut men att man gör någonting åt det. Östros har bara lyckats övertyga alla om att de inte vet vad man ska göra åt det

Borg vs. Östros 1-0

http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2736497.svd#tw_link_widget

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2737763.svd#tw_link_widget

http://www.dn.se/nyheter/politik/borg-varsta-krisen-sedan-andra-varldskriget-1.844259

http://www.dn.se/nyheter/politik/ostros-regeringen-har-satsat-pa-pr-1.844441

Vad som borde diskuteras, eller rättare sagt,  ha diskuterats medan konjunkturen fortfarande pekade uppåt och arbetslöshetssiffrorna inte hade fått genomslag i kommunernas budgetar är den återkommande frågan om kommunernas respektive statens ansvar för den kommunala ekonomin. Det är lätt att vara efterklok och säga att man borde ha sparat under de goda åren för att kunna fördela under de svåra, men när detta inte har skett måste man fråga sig varför?

Den svenska inställningen om att det alltid finns någon instans ovanför vår egen som kan lösa ut oss när vi har gjort exempelvis ekonomiska misstag är en starkt bidragande orsak till att vi står där vi står. Svenskar och svenska kommuner måste lära sig att det egna ansvaret är det enda sociala skyddsnät som vi verkligen kan vara säkra på fungerar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2705947.svd#tw_link_widget

http://www.dn.se/opinion/debatt/stodpaket-till-kommunerna-ger-tillskott-pa-17-miljarder-1.839475

Göran Eriksson beskriver i Svenska Dagladet1., med största tydlighet LO-basen Wanja Lundby-Wedins dåliga tajming rörande AMF-turerna men även hennes LO/partikamraters oförmåga att utnyttja en situation som var och ett av de två blocken kunde ha plockat många politiska poäng på. Det är odiskutabelt så att arbetarrörelsen snabbt förlorar både trovärdighet och initiativ när det framkommer att de hjälpt och stöttat VDars och styrelsers roffarmentalitet, men trots det hade mycket kunnat göras för att inte hamna i den sits man nu sitter i.

Vänstern vs. Kapitalet

Hur drabbas man av dålig tajming? Carl von Clausewitz menade att ”dålig tajming” finns inbyggt i all form av genomförande av tidigare uppgjorda planer, han kallade det för friktioner. Visst mått av friktioner kan tillskrivas ett antal i historien berömda ledare, men då har det framförallt handlat om deras fälttåg. Lundby-Wedin har aldrig sagt sig vara fältherre eller ens en simpel överste men från hennes och framförallt sina medlemmars perspektiv är det definitivt ett fälttåg hon leder, det mot kapitalismens ständiga utnyttjande av löntagarnas resurser.

Hur ser då vägen ut framöver? Dagens möte och kvällens presskonferens skapar utrymme för återhämtning och en uppskattning av hur stora skadorna verkligen är men snart kommer en ny offensiv som kommer att sätta åt LO men även dess allierade på alla tänkbara arenor. Alliansen har på ett taktiskt korrekt sätt följt taktikens första lag: ”Sätt upp ett mål och håll fast vid det”. De har även utnyttjat det sömninga försvar som inte på något sätt såg var det barkade redan från dag ett. Har man förlorat initiativet och handlar långsammare än sina motståndare är det svårt att vinna. För LOs del handlar det om att försöka marginalisera frågorna om VD-arvoden i LO-initierade styrelser och finna nya grepp att använda i kampen mot kapitalets dominans.

Både LO och oppositionen måste tillbaka till ritbordet, de måste formulera en gemensam plan som de alla tror på och som de kan nöta in i svenskarnas medvetande, precis som alliansen gjort. Men att hålla sams har aldrig varit vänsterns starkaste sida.

Att Turkiet saknar det öppna samhällsklimat som länder i västvärlden har är det ingen tvekan om.  Men att i det tysta låta saker bero till att konflikten ligger i dager är ganska stort steg. Turkiet motsatte sig in i det sista utnämningen av Fogh Rasmussen men väntade sig nog inte den typen av uttalande när han mötte pressen under NATO-toppmötet.

NATO är ett medel för internationell säkerhet, ingen diskussionsklubb där yttrandefrihetens former ska dras i långbänk men det väcker ett antal andra frågor, framförallt huruvida Turkiet ska anpassa sig för att få plats i EU-kostymen.  Att man bejakar budorden fri rörlight för varor, kapital och arbetskraft bör vara lika naturligt som att man bejakar grundläggande demokratiska principer som yttrandefrihet och tryckfrihet. Men om detta inte finns naturligt i ett samhälle är det svårt att genom lagstiftning skapa förutsättningar för det samtidigt som andra delar av samhället talar för hårdare tag mot yttranden som tar upp sådant som nedvärderar den inhemska kulturen och dess uttryckssätt.

1. http://dn.se/nyheter/varlden/ingen-muhammedursakt-fran-fogh-1.838771, 2009-04-06, www.dn.se

… torde vara såsom vinden eller vattnets inverkan på bergen. Efter tillräckligt lång tid har det som tidigare var ett berg blivit till dalar, floder och till sand. Många politikers och partiers uppfattning om folkets vilja bygger på uppfattningen om att dessa värderingars berg fortfarande står kvar, oförändrade av klimatets och naturens inverkan. Hur mycket de än vill tro det så har de fel, titta bara på bergen.

 Förtroendet, i detta fall Lundby-Wedins och Mona Sahlins, har hittills fungerat som ett skyddande skikt på dessa berg av värderingar. Så länge förtroendet funnits har även människors tilltro till de utfästelser som gjorts och de löften som getts funnits kvar. Men när förtroendet är borta blottläggs hela det stora berg av värderingar som hittills utgjort grunden för en hel rörelse, en nationell styrelsedoktrin. När förtroendet nu är borta finns det möjlighet för klimatets krafter att verkligen forma detta berg.

Om människor i Sverige väljer att  ta ansvar för sitt eget liv, med staten som en trygg förälder som kan stötta och hjälpa till när det verkligen börjar gå utför, kommer det som de styrande inom de socialistiska partierna menar, att staten ska ordna med det liv människorna bör leva, att för alltid stå för en minoritet av vad den svenska befolkningen tror på.